Det är intressant att se hur utsläppen av koldioxid från markanvändning och fossila bränslen har förändrats sedan mitten av 1800-talet (figur  2.3:1) och hur dessa förändringar sammanfaller med ökningen av koldioxid i atmosfären. Den industriella revolutionen tog fart omkring 1850, och en viktig förutsättning för denna epok var användningen av fossilt kol till ångmaskiner och så småningom även i masugnar. På 1900-talet började också olja och fossil gas att användas i stor skala. Från omkring 1950 har det skett en kraftig ökning av CO₂-utsläpp från fossila bränslen och totala mängden som släppts ut har ökat med en faktor 7-8 sedan dess. Synd att inte dagens klimatdiskussion startade redan då, eftersom koldioxidens betydelse för klimatet på jorden var känd bland forskare även vid den tiden.

Nettoutsläpp av CO₂ sker också vid uppodling av mark och vid olika typer av markarbeten och det har gjorts uppskattningar av hur stort detta bidrag till de totala utsläppen varit i historisk tid (den gula delen: ”Land use change”). Det är dock en ganska stor osäkerhet i beräkningar över bidragen från markanvändning, uppskattningsvis +/- 30%. Osäkerheten i data om utsläppen från fossila källor är lättare att beräkna och har angetts till omkring +/- 5% (IPCC).

I figuren anges för varje år de beräknade totala utsläppen från olika källor. För närvarande är världens årliga utsläpp av CO₂ från fossila bränslen ca 38 Gt (= 38 miljarder ton) och utsläppen från markanvändning ca 5 Gt. Observera att detta avser enbart CO₂. Världens utsläpp i CO₂-ekvivalenter, där bl.a. metan ingår är beräknade till ca 50 Gt per år.

Sveriges årliga utsläpp av CO₂ är c:a 0,050 Gt (=50 miljoner ton), vilket motsvarar ungefär 0,13% av världens utsläpp.(figur  2.3:1), men varje nation, varje region och varje person måste givetvis ta ansvar för sina utsläpp.

”Land use change” (uppodling, markarbeten) var den dominerande källan till CO₂ utsläpp fram till 1950-talet.