2.2 Historiska data om koldioxid i atmosfären
Det finns teknik att, med god precision, mäta historiska nivåer av CO2-halt i atmosfären upp till 800 000 år tillbaka i tiden. Tekniken bygger på att mäta CO2-halten i små luftbubblor som fångats in när snö omvandlats till is i glaciärerna. I de stora inlandsisarna på Grönland och Antarktis kan man ur borrkärnor till över tusen meters djup ta prover på dessa konserverade luftbubblor och med hänsyn till djupet och årsringar i isen kartera dem tidsmässigt. I dessa stora ismassor finns alltså historiska arkiv över koldioxidhalt, och även temperatur, under årtusenden.
I den översta bilden bilden (figur 2.2:1) ser vi att halterna under 1700-talet ligger på 270–280 PPM, det som idag brukar benämnas förindustriell nivå. Det skedde en svag ökning fram till industrialiseringens början, vilket huvudsakligen kan ha berott på uppodling av mark.
I den undre bilden har tidsskalan förlängts till 10 000 år, vilket motsvarar tiden efter senaste inlandsisens avsmältning. Som synes har CO2-halten legat på en tämligen stabil nivå fram till dess att fossila bränslen började förbrännas under 1800-talet.
Före 1958: Data från borrkärnor. Efter 1958: Data från Mauna Loa.
De senaste 800 000 åren har präglats av upprepade istider med mellanliggande värmeperioder. I bild 2.2:2 visas variationen av CO2 under denna tidsperiod. CO2-haltens variation med tiden har kunnat bestämmas genom analys av gasbubblor på olika nivåer i inlandsisar.
Topparna i kurvorna representerar värmeperioder och dalarna istider. Att CO2-halterna är höga under värmeperioder och låga under istider anses i första hand bero på att lösligheten av CO2 i vatten minskar när temperaturen höjs, vilket medför att haven under värmeperioderna avger stora mängder CO2 till atmosfären. Under tidigare istidscykler är det därför troligen temperatur-förändringarna som har styrt CO2-halten i atmosfären.
Exempel på faktorer som har orsakat temperaturförändringarna under denna tidsperiod på nästan en miljon år är variationer jordaxelns lutning i förhållande till jordens omloppsbana, förändringar i jordens medelavstånd till solen och cyler i solens strålningsaktivitet.
I nutid är CO2-halterna högre än vad som har kunnat påvisas vid något annat tillfälle de senaste 800 000 åren och ökningstakten är i jämförelse med tidigare skeenden extremt hög. Idag, när vi har en stor tillförsel av CO2 från fossila bränslen är det CO2 tillsammans med andra växthusgaser som driver på en temperaturhöjning i motsats till historisk tid då det mesta tyder på
att det var växlingar i jordens medeltemperatur som initierade förändringar i atmosfärens CO2-halt.
I följande diagram (figur 2.2:3) har både atmosfärens koldioxidhalt och de antropogena (människlig påverkan) utsläppen av CO2 sedan 1750 lagts in i samma diagram. Kurvornas tidsförlopp sammanfaller mycket väl, med en gemensam brytpunkt omkring 1850.
Dessa data, tillsammans med annan forskning, visar att man med stor säkerhet kan fastställa att den ökning av CO2-halten som dokumenterats för de senaste 150 åren till största del beror på förbränning av fossila bränslen. Övriga tillskott kommer från markförändringar och industriell verksamhet. Den industriella verksamhet som ger störst bidrag är cementtillverkning. Det sker också tillskott från s.k. ”burn outs” vid gaskällor.
Källor
Figur 2.2:1-2.2:2 Keeling Curve Graphs in PDF format | The Keeling Curve
Figur 2.2:3 Atmospheric CO2 data from NOAA and ETHZ. CO2 emissions data from Our World in Data and the Global Carbon Project.
Climate change: atmospheric carbon dioxide | NOAA Climate.gov
1 Comment
Bra talat. Och det du anger här har fler orsaker än dessa antar jag.
Tillochmed vintegatan i sig, påverkar. Golfströmmen jordens vindar.
Jag skulle påstå att det inte går att mäta temperaturen på jorden…man klarar inte spå vädret mer än 4 dagar.