Den s.k. kolklockan har uppmärksammats i klimatdebatten. Den bygger på samma data som visades i figur 21. Mängden CO2 att släppa ut är lägre i kolklockan än vad vi kom fram till i texten till bild 21. Det beror olika sätt att räkna. I kolklockan har det krävts att målet 1,5 graders temperaturförhöjning skall nås med högre sannolikhet än 50%, vilket gör att den tillåtna utsläppsmängden CO2 blir lägre.
Temperaturökningen i Antarktis har hittills varit och spås även i framtiden bli mindre än i Arktis. Två orsaker till detta anses vara att haven runt Antarktis har en utjämnande effekt och att de enorma is och snöytorna på kontinenten reflekterar en stor del av det infallande solljuset. En viktig fråga är hur mycket CO2 vi kan släppa ut om vi ska kunna nå målet om 1,5 graders höjning av jordens medeltemperatur. Diagrammet från IPCC i figur 20 används för en sådan prognos, och tolkningen av bilden har haft stort inflytande i klimatdebatten.
I sin senaste rapport uttrycker sig IPCC på följande sätt: ” It is unequivocal that human influence has warmed the atmosphere, ocean and land”.
Det skedde en temperaturökning de första 5000 åren efter isens avsmältning, och om man tar hänsyn till osäkerheten kan det ha rört sig en temperaturökning på uppåt 2 grader C. Om man vill jämföra med ökningen efter år 1900 måste man ta hänsyn till hastigheten i temperaturökningen. Efter istiden skedde temperaturökningen på 1-2 grader C under c:a 5000 år, medan vi under 1900-talet och framåt har haft ungefär lika stor ökning under 120 år.
Har jordklotets temperatur förändrats i enlighet med de kunskaper vi har om växthusgasernas roll för klimatet? För att få svar på den frågan krävs noggrann dokumentation av jordens temperatur, åtminstone sedan den industriella revolutionens början, men helst ännu längre tid tillbaka. Hur osäkerheten i mätvärdena minskat genom åren framgår tydligt genom de markerade konfidensintervallen för varje årsmedelvärde. Ett 95% konfidensintervall innebär att det är 95% (osäkert om det är 95% eller 99% i diagrammet) sannolikhet att det rätta värdet ligger inom intervallet. I början av mätserien är osäkerhetsintervallen omkring 0,2 grader C men ligger idag omkring 0,05.
Solstrålningen värmer upp jordens yta, men för att energibalans skall uppstå avger jordytan strålning. Denna strålning har längre våglängd än solljuset (värmestrålning = IR-strålning). Om temperaturbalansen på jorden är stabil är den sammanlagda energimängden i inkommande solljus lika med energin i den värmestrålning som avges.
1.4 Hur utsläppt koldioxid fördelas mellan atmosfär, land och hav Haven och landekosystemen fångar upp CO2 I figur 1.4:1 visas beräkningar på hur de antropogena (av människan orsakade) utsläppen av CO2 under åren 2010-2019 har fördelats mellan olika kolsänkor (kolsänka=mottagare av CO2). Man måste vara medveten om att det finns en viss osäkerhet i beräkningarna. Värdena på totala fossila utsläppen och mängden i atmosfären är mycket säkra. När det gäller fördelningen mellan hav och land är det större osäkerheter. De största osäkerheterna finns i utsläppen från markanvändning och upptagen av vegetation och mark. Det är dock odiskutabelt att havens- och landekosystemens förmåga att fånga upp CO2 är viktigt för klimatet. Figur 1.4:1. Hur utsläppt CO2 fördelar sig mellan atmosfär, land och hav Källa 25-06-12: https://globalcarbonbudget.org/gcb-2024/ (från PowerPoint presentation, slide nr 50) Reflektioner Omkring hälften av den fossila CO2 som släpps ut idag beräknas absorberas i hav, vegetation och mark och så bedöms förhållandena ha varit även historiskt. Utan denna absorption hade alltså ökningen av CO2 i atmosfären varit den dubbla. Viktiga frågor inom forskningen är huruvida mark, vegetation och hav kommer att behålla denna förmåga. Faktorer som kan minska absorptionsförmågan i haven är försurning och höjning av vattentemperaturen. Markförstöring och avskogning kan också minska förmågan hos landekosystemen. Kommentera inlägget Avbryt svar Inloggad som admin. Redigera din profil. Logga ut? Obligatoriska fält är märkta * Message*
Den industriella revolutionen tog fart omkring 1850, och en viktig förutsättning för denna epok var användningen av fossilt kol till ångmaskiner och så småningom även i masugnar. På 1900-talet började också olja och fossil gas att användas i stor skala. Från omkring 1950 har det skett en kraftig ökning av CO2-utsläpp från fossila bränslen och totala mängden som släppts ut har ökat med en faktor 7-8 sedan dess.
Det finns teknik att, med god precision, mäta historiska nivåer av CO2-halt i atmosfären upp till 800 000 år tillbaka i tiden. Tekniken bygger på att mäta CO2-halten i små luftbubblor som fångats in när snö omvandlats till is i glaciärerna. I de stora inlandsisarna på Grönland och Antarktis kan man ur borrkärnor till flera hundra meters djup ta prover på dessa konserverade luftbubblor och med hänsyn till djupet kartera dem tidsmässigt. I dessa stora ismassor finns alltså historiska arkiv över koldioxidhalt, och även temperatur, under årtusenden.
Noggranna dagliga mätningar av halten koldioxid (CO2) startades 1958 av C.David Keeling på ett berg nära Mauna Loa-observatoriet på Hawaii. Tidskurvan från Mauna Loa har därför benämnts ”Keelingkurvan”. Det är den längsta sammanhängande serien vi har med direkta mätningar av CO2 i atmosfären. Halterna av CO2 anges i enheten ”Parts Per Million (PPM). 410 PPM, vilket är nära dagens värde, är detsamma som 0,0410 %. Dessa värden avser volymdelar CO2. i atmosfären.